Borstmuséet
Genom enskiftet, som genomfördes under första hälften av 1800-talet - i Onslunda åren 1822 - 51 - friställdes en hel del människor samtidigt som en s.k. befolkningsexplosion inträffade, trots stor utvandring - drygt en miljon till USA samt dessutom enbart från Skåne, omkring 100.000 till Danmark och 40.000 till Tyskland. För Skånes del var detta särskilt fallet i s.k. skogs- och risbygd.

I Onslunda, med små gårdar och i många fall fattiga tegar, började man binda riskvastar, som såldes till gårdarna på slätten såväl som i städer och större samhällen.
Efterhand utökades sortimentet och arbetet i stugorna intensifierades. Alla familjemed- lemmarna hjälptes åt, alltefter förmåga. Man tillverkade själv borstryggarna. Borstematerialet utgjordes i stor utsträckning av tagel, som man bytte sig till av lantbrukarna och beredde.

Mårten Larsson, Borstakongen kallad, är upphovet till att Onslunda kallas "Borstabyn". Omkring 15 år gammal kom han till Onslunda och bad att få köpa borstar för att "gå med påsen på ryggen". vilket gick över förväntan bra. 1875, 18 år gammal, köpte han ett litet "gatehus", byggde till och anställde folk.
Som skicklig affärsman och försäljare lyckades Mårten Larsson på kort tid driva upp sitt företag att omfatta ett 25-tal fast anställda på "verkstan" och ett 75-tal hemarbetare runt om i bygden.

Hos "Borstakongen" och hans borstbindare i Onslunda, skrivet år 1928:

"I dag är det svårt att förstå den fattigdom, som ännu för femtio år sedan rådde i Onslunda och som var känd och erkänd inom en omkrets av 10 kyrksocknar - beläget på Linderödsåsens sluttning, på gränsen mellan skogs- och slättbygd.

Bilen rullar ner för en lång huvudgata, kantad av låga och väl underhållna husrader, som på ett par ställen bytes av enstaka nybyggda tvåvåningshus. Solen skiner med en riktig sommarsols hela intensitet över lekande barn, vars runda kinder och glada ögon aldrig tycks ha vetat vad svält är, över trevna täppors prunkande höstastrar, mossiga halmtak och gröna stugor. Över hela det lilla samhället vilar en fläkt av den trygghet, som alstras av allmän välmåga. D.v.s. egen skuldfri stuga och ett arbete, som ger kläder på kroppen, mätt mage och lite pengar på banken. Och förklaringen får man, om man gläntar lite på dörrarna eller bara kikar in mellan pelargonierna och blodsdropparna i de blankputsade fönstren. Därinnanför sitter nämligen både i gårdarna och i husen, en man eller kvinna, ibland en hel familj, och binder borste på borste, ryktborstar, skoborstar och fina klädesborstar. Det är just dessa borstar, som skänkt Onslunda dess välmåga och trakten dess namn "Borstabygden"."

Mårten Larsson hade tre söner, Ewe, Sigurd och Inge, som utökade stort med maskiner som stansade borstar. År 1975 firades 100-års jubileum.

När Borstakongens son, Ewe Larsson, var ordförande i föreningen inredde han ett Borstmuseum i Onslunda Hembygdsgård. Ewe visade det gamla hantverket att sätta borstar för hand för besökare. Borstmuseet invigdes 15/5 1994. Det har senare blivit klassat som Arbetslivsmuséum och är det enda borstmuseet i Norden.

År 2000 inbjöd Skånes Hembygdsförbund OHF till Skånedagar på Skansen i Stockholm. Vi kommer att deltaga på Skansen även i år, 2016.

På guidade visningar visar vi hur det går till att "sätta" eller "binda" en borste.